Idag är det ett år sen Inga somnade in i hennes säng hemma hos henne och farfar. Hennes foto står här på bokhyllan. Hon ler och ser så lycklig ut. Saknar hennes kramar. Hon var så liten och dom var så varma på något sätt. Det är så hemskt att se dom när dom är så sjuka. Hon slapp sjukhuset iallafall. Och hon somnade in fint och fridfullt efter hon fått huvudvärk. Vi ska till kyrkogården och tända ett ljus.På den nya minnerslunden. Hon fick inte ligga på den gamla. Trots att det var farfars önskan eftersom farmor ligger där. Man kan ju undra vad dom tänker med. Vilken minnerslund ska farfar välja sen när han går bort? Eller rättare sagt pappa och hans syskon. Om nu farfar själv inte ger ett önskemål.Han levde ju endå tillsammans med Inga i 14 år. Hon var som en farmor för oss.  Men föhoppningsvis så lever han många år till. Han är den piggaste 82 åringen jag vet.

♥

 Sakna dig Inga. Du var underbar, och jag är glad för att jag fått lära känna din fina familj




Och jag tror även, att en till vi känner kommer somna in idag.

Usch, som sorgen kan äta upp en innifrån. Finns det något slut?