Förlossningsbilder
Ja jag bjuder på alla dessa bilderna! Värsta dagen i mitt liv, men även den bästa!
Dessa bilder är när vi är hemma. Värkarna började runt tre på natten och jag hade skit ont. Efter ca 2 timmar stog jag inte ut mer så då ringde vi efter Jessica & Helene för att åka till helsingborg. Chrille ser trött/glad ut på första fotot. Jag hade ju trots allt gått 13 dagar över tiden så han var så lycklig över att det var igång!
Haha som man såg ut! Men just då, struntade man i allt. smärta!!!!!!!!!!
<-före efter-> 
Nu har vi kommit in på BB. CTG var på ett tag, och allt är igång precis som vi hoppats på. Jag är öppen 4 cm och testar lustgasen lite smått. Timmarna går och jag får bara ondare och ondare.
Här har jag hunnit att få ryggmärjsbedövning, ingen aning om hur det stavas. Kändes iallafall som att sväva på moln. så skönt med en paus från all smärta. Jag har fått vätskestimulerande dropp så att mina krystvärkan ska komma igång.
Nu är det väldigt väldigt nära, Krystvärkarna är igång. Och en alldeles ny liten Neo föds den 2/9 2007 på helsingborgs lasarett. 4355 gram & 54 cm. Världens vackraste
Dessa bilder är när vi är hemma. Värkarna började runt tre på natten och jag hade skit ont. Efter ca 2 timmar stog jag inte ut mer så då ringde vi efter Jessica & Helene för att åka till helsingborg. Chrille ser trött/glad ut på första fotot. Jag hade ju trots allt gått 13 dagar över tiden så han var så lycklig över att det var igång!
Haha som man såg ut! Men just då, struntade man i allt. smärta!!!!!!!!!!
<-före efter-> Nu har vi kommit in på BB. CTG var på ett tag, och allt är igång precis som vi hoppats på. Jag är öppen 4 cm och testar lustgasen lite smått. Timmarna går och jag får bara ondare och ondare.
Här har jag hunnit att få ryggmärjsbedövning, ingen aning om hur det stavas. Kändes iallafall som att sväva på moln. så skönt med en paus från all smärta. Jag har fått vätskestimulerande dropp så att mina krystvärkan ska komma igång.
Nu är det väldigt väldigt nära, Krystvärkarna är igång. Och en alldeles ny liten Neo föds den 2/9 2007 på helsingborgs lasarett. 4355 gram & 54 cm. Världens vackraste
Och min favorit bild på oss alla tre
Förlossningsberättelse - Neo
Vet att det är några som inte har läst min förlossningsberättelse. Så lägger upp den här!
är alltid kul för gravida att läsa :) Den här berättelsen är dock inget man längtar efter! Men det var min upplevelse av det hela.
Jag och chrille hade kollat på film hela kvällen. Vi gick och la oss ganska så sent.
Och klockan 02:53 vaknade jag av min första värk. Men eftersom jag inte var säker då så ville jag vänta ett tag till för å se om det kom fler innan jag väckte chrille. och efter bara 11 minuter så kom där en till. Jag väckte då chrille och sa att jag trodde att jag hade värkar. Vi väntade lite till för att se om där kom en till, och visst gjorde det de! Så chrille gick upp och gjorde kaffe. Efter ett tag så ringde vi förlossningen. Jag pratade med en barnmorska och berättade att jag hade fått värkar, men att dom inte gjorde speciellt ont. Hon sa då att vi skulle höra av oss senare när värkarna gjorde ondare och dom kom mer regelbundet. Så vi skickade ett sms till Helene min moster som skulle köra oss och ett till Jessica som skulle vara med på förlossningen att jag hade börjat få värkar. När jag började känna av värkarna mer så gjorde jag mig ett bad och la mig i det. Chrille tog varje minut på värkarna och kollade hur länge dom höll i sig. Efter en timme så gjorde värkarna så ont att jag inte kunde sitta still i badkaret längre. Så jag gick upp. gick runt lite i lägenheten och sen gick jag och la mig i sängen. Värkarna gjorde så ont så att jag började gråta och bad chrille ringa till förlossningen igen. Barnmorskan han pratade med tyckte att vi skulle åka in. Så chrille ringde till Helene och Jessica som kom. Och sen åkte vi till Helsingborgs förlossning.
Klockan 06:30 blev vi inskrivna på förlossningen. Vi fick en jätte go barnmorska. Hon satte på mig en CTG för att kolla hur värkarna kom och hur starka dom var. Jag fick jätte ont när värkarna var på 30 och som högst var dom på 190. Då trodde jag allvarligt att den värken skulle slita mig i bitar. Efter jag haft på mig CTG:n i 30 minuter så kom barnmorskan in igen. Hon såg hur ont jag hade och sa att det måste ju vara på gång. Hon kollade om värkarna hade gjort någon nytta, och som tur var hade dom det. Du är öppen 3 - 4 cm sa hon. Tack gode gud tänkte jag! Hon frågade sen vad jag ville testa för bedövning och jag svarade Lustgas och ryggmärjsbedövning. Hon gav mig först lavemang som är något av det obehagligaste jag varit med om. Och sen började jag andas in lustgasen. Men tyckte mest att den smakade skit och inte hjälpte specielt mycket.
Efter ett tag kom barnmorskan in igen. Hon såg att lustgasen inte värkade hjälpa så mycket på mig så hon gick iväg för att hämta doktorn som skulle ge mig ryggbedövningen.
Det dröjde inte länge förrens han kom. Efter han presenterat sig fick jag sätta mig upp då han skulle sätta in nålen i ryggraden på mig. Bara tanken fick mig svimmfärdig!. Dom förklarade för mig att det skulle kännas som att ta bedövning hos tandläkaren. Men jag tyckte att det gjorde mycket ondare. Och sen fick han inte rätt på det så det tog honom ca 15 minuter att sätta in nålen. Men efter det och jag fått bedövningen så gud vad skönt det var! Såg att värkarna steg upp till 180 och jag kände apsolut ingenting. Sen gav barnmorskan mig dropp som skulle få igång värkarna mer. Och sen fick jag upp och gå så att bebisen skulle komma längre ner. Så jag gick ut och tog lite frisk luft och ringde mamma! Efter att vi gått runt lite på sjukhuset så gick vi upp till förlossningen igen, och klockan 11:45 tog dom vattnet på mig. Magen fick en jätte kånstig form efter det. Sen var det dags för lunch. Det var kyckling och potatis. Jätte gott! Chrille och Jessica gick ner till kiosken och köpte mat där. Efter ett tag började jag känna av värkarna igen och bad då om påfyllning av ryggbedövningen. Och medans jag väntade på den så gav jag lustgasen en chans till. Och den här gången så funkade den mycket bättre. Jag fick påfyllning och hon kollade hur mycket jag var öppen. 8 cm sa hon! Yes tänkte jag! Bara 2 cm kvar.
Barnmorskan tyckte att det var dags för krystvärkarna att komma så hon ökade droppet. Klockan blev 14:00 och personalen bytade skift. Fick en ny barnmorska som hette Carolina och lika go var hon som den förra. Värkarna började komma tätare och jag kände av dom mer och mer eftersom dom ökat droppet. Jag använde då lustgasen mer och mer. Den gjorde så att jag försvann i min egna lilla värld några gånger. Ett tag så såg jag två pojkar springa förbi mig i rummet med en forboll. Skumt tänkte jag och frågade chrille och Jessica om dom också såg pojkarna. Men dom svarade såklart nej och kollade skumt på mig. Det gjorde bara mer och mer ont och jag bad om påfyllning igen. Dom kollade hur mycket jag var öppen och där var bara en liten kant kvar.Men jag kände inte av några krystvärkar än så dom fick öka droppet ännu mer.
(ååhh vad jag älskade lustgasen efter ett tag, en bättre vän har jag nog aldrig haft ;)...)
14:30 var jag helt öppen och 16:15 började jag krysta aktift. Under tiden jag krysta så fick jag jätte ont på högra sidan av magen. Det kändes som en värk när den gjorde som ondast och tog aldrig slut.
Jag skrek då några gånger att jag höll på att dö. Det gjorde så fruktansvärt ont. Men efter ett tag så fyllde dom på ryggbedövningen igen och det släppte som tur var. Jag minns inte så mycket ifrån när jag krysta. Jag andades in lustgas nästan hela tiden för att jag var så rädd. Det gjorde ju så fruktansvärt ont och jag ville bara att det skulle vara över. Jag kommer ihåg att det kom in en tjej som skulle dra ut bebisen med sugklocka. Dom förklarade för mig att Bebisens hjärtljud hade börjat stiga så dom var tvugna att hjälpa den att komma ut lite fortare. Hörde också att sugklockan hette kiwi och fick en massa kånstiga bilder i huvudet. "Hur ska dom få ut bebisen med en kiwi frukt" tänkte jag. Jag var så hög av lustgasen så jag fick sånna tankar. Hon tryckte in sugklockan och det kändes jätte kånstig. Jag hade ingen uppfattning om vem som var vem eller hur många det fanns i rummet. Men sugklockan gick sönder och hon gick iväg för att hämta en annan. Även den gick sönder och dom beslöt sig för att dra ut bebisen med tång. Även då fick jag jätte kånstiga tankar. Minns som sakt inte mycket alls. Men jag skrek tydligen när hon tog in tången i mig. Medans hon drog när jag krysta så tryckte mig en annan på magen och två andra höll i mina ben och Jessica höll upp mitt huvud. Det stog även två andra inne i rummet berädda ifall nånting skulle gå snett och han behövde återupplivas. Jag och chrille hade dragkamt under krystvärkarna. Vi höll i en varsin sida av ett lakan. Sen kände jag att huvudet var på väg ut. AJ SOM FAN! Då ville jag bara tycka in bebisen igen. Jag andades in lustgasen nästan hela tiden och bad dom att höja den. Men den var redan på det högsta. Tillslut hörde jag att det skrek, Bebisskrik. Nu är det äntligen över tänkte jag!
Klockan 17:11 fick jag min bebis upp på bröstet för första gången. Jag var fortfarande hög på lustgasen och fattade inte riktgit vad som hade hänt. När jag hålt min bebis ett tag så tog en barnmorska han och torkade av honom. Sen höll hon honom framför mig naken. Jag tänkte inte så mycket på det. Undrade bara mest varför hon höll honom framför mig naken?. Sen såg jag en snopp. Jaha tänkte jag. Och sen så slog det mig. Men det är ju en pojke, Jag har fått en son! Vände mig om till chrille och sa att det blev en pojke. "Jo visst" sa han och trodde inte på mig. Men sen fick han se själv och han fick ett leende som jag aldrig sett förut. Neo vägde 4355 Gram och var 54 cm lång. Alla Barnmorskor och läkare tyckte att jag hade gjort ett bra jobb. Han var ju stor för mig att få ut. Efter ett tag så klippte chrille navelsträngen och sen kom mordekakan ut. Carolina barnmorskan vi hade fick trycka mig på magen så att allt blod kom ut. Det gjorde så fruktansvärt ont. Kände som att någon sparkade mig i magen varenda gång. Jag grät av smärtan och bad henne sluta. Men blodet var ju tvunget att komma ut. Sen berättade hon att dom var tvugna att klippa mig under förlossningen så hon skulle sy ihop såret. Jag sket i vilket för jag var så trött. Sen gick allt så snappt. Klockan blev 20:00 och chrilles mamma, pappa och lillebror kom på ett snappt besök. Sen blev klockan 21:00 och mina föräldrar kom, Min lillasyster, Min moster, Hennes man och mina två kusiner kom. Sen kom Carolina in igen och berättade att jag hade mist mycket blod under förlossningen. Lite över en liter. Så vi fick inte sova på pasienthotellet på sjukhuset utan istället på BB så att dom kunde ha lite koll på mig och mitt blodvärde.
(Första bilden på oss tre. Man kunde inte förstå det, "är det värkligen min son?")
Klockan började närma sig 23:00 och dom ville att jag skulle gå på toa å se om jag kunde kissa själv. Men så fort jag satte mig upp i sängen blev jag yr. Så fick lägga mig ner igen. Fick då en potta som jag skulle kissa i. Men kunde inte kissa i den. Så jag ville göra ett nytt försök att gå på toa. Och det gick bättre. Jag kunde kissa själv. En Barnmorska var med mig inne på toan ifall jag skulle behöva hjälp. Och tur var väll det för rätt som det var så kände jag bara hur jag försvann och jag sa då, Nu svimmar jag. Efter några sekunder vaknade jag igen och fick hjälp till en rullstol. Sen fick jag lägga mig i en säng tillsammans med Neo. Chrille och en barnmorska körde oss till BB. Vid 23:30 fick vi ett mysigt litet rum på BB. Medans chrille visade mig allt vi hade fått så somnade jag. Ja det var så Neo kom till världen :)
Jag upplevde själv förlossningen som väldigt hemsk och jag kunde aldrig föreställa
mig en sådan smärta. Men vi fick något otroligt fint. Men en sak är säkert, Jag ska aldrig mer föda barn!
Tredje dagen på BB bestämde vi oss för vad lilleman skulle heta.
Det fick bli Neo Charlie Johansson. Mamma & Pappas Älskling!
är alltid kul för gravida att läsa :) Den här berättelsen är dock inget man längtar efter! Men det var min upplevelse av det hela.
Jag och chrille hade kollat på film hela kvällen. Vi gick och la oss ganska så sent.
Och klockan 02:53 vaknade jag av min första värk. Men eftersom jag inte var säker då så ville jag vänta ett tag till för å se om det kom fler innan jag väckte chrille. och efter bara 11 minuter så kom där en till. Jag väckte då chrille och sa att jag trodde att jag hade värkar. Vi väntade lite till för att se om där kom en till, och visst gjorde det de! Så chrille gick upp och gjorde kaffe. Efter ett tag så ringde vi förlossningen. Jag pratade med en barnmorska och berättade att jag hade fått värkar, men att dom inte gjorde speciellt ont. Hon sa då att vi skulle höra av oss senare när värkarna gjorde ondare och dom kom mer regelbundet. Så vi skickade ett sms till Helene min moster som skulle köra oss och ett till Jessica som skulle vara med på förlossningen att jag hade börjat få värkar. När jag började känna av värkarna mer så gjorde jag mig ett bad och la mig i det. Chrille tog varje minut på värkarna och kollade hur länge dom höll i sig. Efter en timme så gjorde värkarna så ont att jag inte kunde sitta still i badkaret längre. Så jag gick upp. gick runt lite i lägenheten och sen gick jag och la mig i sängen. Värkarna gjorde så ont så att jag började gråta och bad chrille ringa till förlossningen igen. Barnmorskan han pratade med tyckte att vi skulle åka in. Så chrille ringde till Helene och Jessica som kom. Och sen åkte vi till Helsingborgs förlossning.
Klockan 06:30 blev vi inskrivna på förlossningen. Vi fick en jätte go barnmorska. Hon satte på mig en CTG för att kolla hur värkarna kom och hur starka dom var. Jag fick jätte ont när värkarna var på 30 och som högst var dom på 190. Då trodde jag allvarligt att den värken skulle slita mig i bitar. Efter jag haft på mig CTG:n i 30 minuter så kom barnmorskan in igen. Hon såg hur ont jag hade och sa att det måste ju vara på gång. Hon kollade om värkarna hade gjort någon nytta, och som tur var hade dom det. Du är öppen 3 - 4 cm sa hon. Tack gode gud tänkte jag! Hon frågade sen vad jag ville testa för bedövning och jag svarade Lustgas och ryggmärjsbedövning. Hon gav mig först lavemang som är något av det obehagligaste jag varit med om. Och sen började jag andas in lustgasen. Men tyckte mest att den smakade skit och inte hjälpte specielt mycket.
( Jag i hissen på väg upp till förlossningen. VÄRKARNA GJORDE ONT!)
Efter ett tag kom barnmorskan in igen. Hon såg att lustgasen inte värkade hjälpa så mycket på mig så hon gick iväg för att hämta doktorn som skulle ge mig ryggbedövningen.
Det dröjde inte länge förrens han kom. Efter han presenterat sig fick jag sätta mig upp då han skulle sätta in nålen i ryggraden på mig. Bara tanken fick mig svimmfärdig!. Dom förklarade för mig att det skulle kännas som att ta bedövning hos tandläkaren. Men jag tyckte att det gjorde mycket ondare. Och sen fick han inte rätt på det så det tog honom ca 15 minuter att sätta in nålen. Men efter det och jag fått bedövningen så gud vad skönt det var! Såg att värkarna steg upp till 180 och jag kände apsolut ingenting. Sen gav barnmorskan mig dropp som skulle få igång värkarna mer. Och sen fick jag upp och gå så att bebisen skulle komma längre ner. Så jag gick ut och tog lite frisk luft och ringde mamma! Efter att vi gått runt lite på sjukhuset så gick vi upp till förlossningen igen, och klockan 11:45 tog dom vattnet på mig. Magen fick en jätte kånstig form efter det. Sen var det dags för lunch. Det var kyckling och potatis. Jätte gott! Chrille och Jessica gick ner till kiosken och köpte mat där. Efter ett tag började jag känna av värkarna igen och bad då om påfyllning av ryggbedövningen. Och medans jag väntade på den så gav jag lustgasen en chans till. Och den här gången så funkade den mycket bättre. Jag fick påfyllning och hon kollade hur mycket jag var öppen. 8 cm sa hon! Yes tänkte jag! Bara 2 cm kvar.
Barnmorskan tyckte att det var dags för krystvärkarna att komma så hon ökade droppet. Klockan blev 14:00 och personalen bytade skift. Fick en ny barnmorska som hette Carolina och lika go var hon som den förra. Värkarna började komma tätare och jag kände av dom mer och mer eftersom dom ökat droppet. Jag använde då lustgasen mer och mer. Den gjorde så att jag försvann i min egna lilla värld några gånger. Ett tag så såg jag två pojkar springa förbi mig i rummet med en forboll. Skumt tänkte jag och frågade chrille och Jessica om dom också såg pojkarna. Men dom svarade såklart nej och kollade skumt på mig. Det gjorde bara mer och mer ont och jag bad om påfyllning igen. Dom kollade hur mycket jag var öppen och där var bara en liten kant kvar.Men jag kände inte av några krystvärkar än så dom fick öka droppet ännu mer.
(ååhh vad jag älskade lustgasen efter ett tag, en bättre vän har jag nog aldrig haft ;)...)
14:30 var jag helt öppen och 16:15 började jag krysta aktift. Under tiden jag krysta så fick jag jätte ont på högra sidan av magen. Det kändes som en värk när den gjorde som ondast och tog aldrig slut.
Jag skrek då några gånger att jag höll på att dö. Det gjorde så fruktansvärt ont. Men efter ett tag så fyllde dom på ryggbedövningen igen och det släppte som tur var. Jag minns inte så mycket ifrån när jag krysta. Jag andades in lustgas nästan hela tiden för att jag var så rädd. Det gjorde ju så fruktansvärt ont och jag ville bara att det skulle vara över. Jag kommer ihåg att det kom in en tjej som skulle dra ut bebisen med sugklocka. Dom förklarade för mig att Bebisens hjärtljud hade börjat stiga så dom var tvugna att hjälpa den att komma ut lite fortare. Hörde också att sugklockan hette kiwi och fick en massa kånstiga bilder i huvudet. "Hur ska dom få ut bebisen med en kiwi frukt" tänkte jag. Jag var så hög av lustgasen så jag fick sånna tankar. Hon tryckte in sugklockan och det kändes jätte kånstig. Jag hade ingen uppfattning om vem som var vem eller hur många det fanns i rummet. Men sugklockan gick sönder och hon gick iväg för att hämta en annan. Även den gick sönder och dom beslöt sig för att dra ut bebisen med tång. Även då fick jag jätte kånstiga tankar. Minns som sakt inte mycket alls. Men jag skrek tydligen när hon tog in tången i mig. Medans hon drog när jag krysta så tryckte mig en annan på magen och två andra höll i mina ben och Jessica höll upp mitt huvud. Det stog även två andra inne i rummet berädda ifall nånting skulle gå snett och han behövde återupplivas. Jag och chrille hade dragkamt under krystvärkarna. Vi höll i en varsin sida av ett lakan. Sen kände jag att huvudet var på väg ut. AJ SOM FAN! Då ville jag bara tycka in bebisen igen. Jag andades in lustgasen nästan hela tiden och bad dom att höja den. Men den var redan på det högsta. Tillslut hörde jag att det skrek, Bebisskrik. Nu är det äntligen över tänkte jag!
Klockan 17:11 fick jag min bebis upp på bröstet för första gången. Jag var fortfarande hög på lustgasen och fattade inte riktgit vad som hade hänt. När jag hålt min bebis ett tag så tog en barnmorska han och torkade av honom. Sen höll hon honom framför mig naken. Jag tänkte inte så mycket på det. Undrade bara mest varför hon höll honom framför mig naken?. Sen såg jag en snopp. Jaha tänkte jag. Och sen så slog det mig. Men det är ju en pojke, Jag har fått en son! Vände mig om till chrille och sa att det blev en pojke. "Jo visst" sa han och trodde inte på mig. Men sen fick han se själv och han fick ett leende som jag aldrig sett förut. Neo vägde 4355 Gram och var 54 cm lång. Alla Barnmorskor och läkare tyckte att jag hade gjort ett bra jobb. Han var ju stor för mig att få ut. Efter ett tag så klippte chrille navelsträngen och sen kom mordekakan ut. Carolina barnmorskan vi hade fick trycka mig på magen så att allt blod kom ut. Det gjorde så fruktansvärt ont. Kände som att någon sparkade mig i magen varenda gång. Jag grät av smärtan och bad henne sluta. Men blodet var ju tvunget att komma ut. Sen berättade hon att dom var tvugna att klippa mig under förlossningen så hon skulle sy ihop såret. Jag sket i vilket för jag var så trött. Sen gick allt så snappt. Klockan blev 20:00 och chrilles mamma, pappa och lillebror kom på ett snappt besök. Sen blev klockan 21:00 och mina föräldrar kom, Min lillasyster, Min moster, Hennes man och mina två kusiner kom. Sen kom Carolina in igen och berättade att jag hade mist mycket blod under förlossningen. Lite över en liter. Så vi fick inte sova på pasienthotellet på sjukhuset utan istället på BB så att dom kunde ha lite koll på mig och mitt blodvärde.
(Första bilden på oss tre. Man kunde inte förstå det, "är det värkligen min son?")
Klockan började närma sig 23:00 och dom ville att jag skulle gå på toa å se om jag kunde kissa själv. Men så fort jag satte mig upp i sängen blev jag yr. Så fick lägga mig ner igen. Fick då en potta som jag skulle kissa i. Men kunde inte kissa i den. Så jag ville göra ett nytt försök att gå på toa. Och det gick bättre. Jag kunde kissa själv. En Barnmorska var med mig inne på toan ifall jag skulle behöva hjälp. Och tur var väll det för rätt som det var så kände jag bara hur jag försvann och jag sa då, Nu svimmar jag. Efter några sekunder vaknade jag igen och fick hjälp till en rullstol. Sen fick jag lägga mig i en säng tillsammans med Neo. Chrille och en barnmorska körde oss till BB. Vid 23:30 fick vi ett mysigt litet rum på BB. Medans chrille visade mig allt vi hade fått så somnade jag. Ja det var så Neo kom till världen :)
Jag upplevde själv förlossningen som väldigt hemsk och jag kunde aldrig föreställa
mig en sådan smärta. Men vi fick något otroligt fint. Men en sak är säkert, Jag ska aldrig mer föda barn!
Tredje dagen på BB bestämde vi oss för vad lilleman skulle heta.
Det fick bli Neo Charlie Johansson. Mamma & Pappas Älskling!
