Vi valde att inte döpa Neo. Värken jag eller Christian tror på att Gud finns. Vi diskuterade lite fram och tillbaka om dop under dom första gravidetets veckorna. Men det riktiga valet gjorde vi när vi själva var på dop. När prästen höll uppe barnet och bad gud beskydda det under livets gång... Då kollade både jag & C mot varandra och sa bara, Nej vi ska inte döpa vårt barn. Jag tror inte att det finns någon Gud som beskyddar oss. Då tror jag mer på Ödet. Att det finns liv efter döden vill jag tro på. Jag vill ju endå att alla ska få chansen att träffas någon gång igen och att dom nöra & kära som gått ifrån oss kan se oss på något sätt.

Om nu Neo skulle vilja döpas som tonåring eller vuxen. Så har jag apsolut inget imot det. Då är han stor nog själv att kunna bestämma det tycker jag. Dessutom tycker jag att det är lite häftigt att isåfall kunna bestämma sitt dop själv. Min Lillasyster som fyller 15 nu har bestämt sig för att komfumera sig. Och eftersom värken jag eller Frida är döpta så måste hon döpa sig innan hon komfumerar sig. Hon kan ju bestämma sitt dop själv, vilka som ska vara där och var någonstans hon döps. Det behöver ju inte vara i kyrkan. Utan kanske på en strand i solnerdgången? Jag har iallafall blivit förfrågad ifall jag vill bli hennes fadder och jag tackade ja :-)

Jag tycker att valet vi gjorde var fint. Att låta han få bestämma själv. Ett val som jag själv också ha fått göra. Istället valde vi att ha en namn Fest för honom. Där han endå fick presenter och vi firade liksom honom. Och man har ett namn fast man inte är döpt. Man blir ju begravd  fast man inte har en begravning i kyrkan. Strax efter han fötts fick vi hem papper på att han heter Neo Charlie Johansson och har Neo som tilltalsnamn. Ett sånt brev som alla barn får hem. För det får dom väll(?!)

Så där var mitt svar till dig Anna :-)