Jag älskar dig räcker inte ens halvvägs
Jag tror inte på att tiden läker alla sår. Inte om man älskade personen väldigt mycket.

jag älskar dig räcker inte ens halvvägs,
jag brukar krama din jacka som är här hemma- och önska att det är du!
Nu har man gråtit en skvätt också, så nu är jag ennu tröttare. Ska vila nån timme nu innan jag måste upp igen.
(Länken högst upp är låten som spelades på morfas begravning)
jag vet hur svårt det är att förlora någon som står en nära. Min pappa dog i canser för 2 år sen. Och min mamma har jag ingen vidare kontakt med. Hon träffade en ny man för 5 år sen och fick barn med honom efter 2 år. Och efter det var jag inte lika viktig längre. Hon kom inte ens på pappas begravning eller kontaktade mig efter han hade dött för att höra hur jag mådde. Och hon visste om det för min halvsyster (från pappas sida) kontaktade henne.
Jag har en minneshylla med lite av pappas saker, foton på oss två och ljus som jag tänder varenda dag. Det känns skönt.
Och jag tror som du. Tiden läker inga sår tyvärr. Men man kanske lär sig leva med det och det kanske blir lättare att acceptera efter ett tag. Men för mig, känns det inte lättare än!
Kram på dig och din jätte söta son! Jag & Min pojkvän planerar att skaffa barn men så länge det är varsel överallt så vill vi vänta lite tills vi vet säkert om vi båda två får behålla jobben :)