Nu står mormor och mamma i köket och förbereder för den varma smörgåstårtan vi ska äta ikväll. Frida leker med Neo, Anders meckar med bilen och Chrille plockar in disk i diskmaskinen. Killarna är ute med kompisar och jag sitter här. Men jag ska inte bli långvarig. Jag ska också hjälpa till. Helene och Roger kommer hem i morgon. Så vi ska städa här hemma åt dom. Damsuga, tvätta golven och plocka undan. Twixi här hemma fäller som bara den. Så därför ser man inte att jag faktiskt damsög här igår. Och inte heller att Anders damsög här i förrgår. Nu har jag varit hemma hos mormor och morfar. Eller man kanske ska börja säga hos mormor? Det är skönt att fått det gjort iallafall. Men jag ville inte gå igenom garaget först. För det innebar att jag skulle gå förbi alla morfars skor och jackor. Så vi skulle gå in genom altanen isållet. Men då såg man ju ut mot den stora gräsmattan och då kom kallsvettningarna och tårarna. Fick lite panik där. Att morfar aldrig mer kommer att klippa det där gräset. jag fattar inte! Men jag valde faktiskt att gå igenomgaraget endå. Jag ville få det gjort. Chrille följde med och höll mig i handen. Han hade redan varit hemma hos mormor, och bröt själv ihop då han såg morfars jacka. Men jag klarade det faktiskt ganska bra! Sen gick vi en promenad genom kolinierna. Mamma ringde sjukhuset och frågade om dom kunde komma och titta på morfar i morgon. Helene måste göra det för att förstå att han är borta. Sen vet jag inte om roger följer med. Mamma och mormor kommer att följa med iallafall. Jag och Chrille har varit lite tveksamma. Men det lutar nog åt att vi inte följer med. Jag fick ett ganska så bra hejdå. Vi kramades på sjukhuset och jag sa.... Vi ses om 2 veckor, och morfar nickade å log. Nu ska jag hjälpa till här hemma.. Hej!