I lördes hände det en jätte hemsk olycka här på stora torg. Fick reda på det igår av vickan efter vi kommit hem. Läste på aftonbladet och rös i hela kroppen och tyckte att det var jätte hemskt. Och efter jag läst, fick jag reda på att det var Michaelas mamma. En gammal kompis till mig som jag umgicks mycket med när jag gick på brunnsan.

Då storg tårarna uppe i halsen. Att någon man endå känner är med om något sånt här. Det är så svårt att fröså. Jag har liksom varig hemma hos dom i deras hus. Förstår det inte. Och tycker så synd om hennes familj. Hennes två döttrar och man. Vad är det som händer?

Gick förbi platsen hon dog på idag tsm med vickan. Jätte fina blommor överallt. Och några brev. När jag läste det finaste breved av dom alla höll jag på att börja gråta igen. (Jag älskar dig mamma mest i hela världen) Tänk att förlora sin mamma bara sodär. En lördag vid tre tiden. och 100 tals människor stog och fick se hennes blod på marken, hennes cyckel krossad. Fy fan,. Jag är så glad för att det inte var min mamma.

Tänker på Micha och hennes familj!
Och tänker på Malo som bara fick se sina barn fylla 20 och 18. :-(


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3409261.ab