Klockan är mycket och jag kan inte sova. Jag tänker för mycket. Jag tänker på Morfar! Varenda gång jag jobbar. Och är i ett hotellrum helt själv. Man är mitt uppe i allting, så bara tänker man! När allt runt omkring är tyst tänker jag på morfar. Han är den enda jag tänker på då. Jag vill inte tänka på honom. Men han är den första som ploppar upp i huvudet varenda gång det blir tyst och ensamt. Hoppas att det blir en stressig dag i morgon. Då kanske jag inte tänker så mycket på honom. Vet inte hur många gånger jag fått torka ögonen där så att mina arbetskamrater inte ska se mig. För dom skulle fråga hur det var och varför jag var lessen. Och då skulle jag bara börja att gråta!

Min morfar var den bästa ♥
Ingen/Inget kommer någonsin att slå honom!