Nu är väskorna packade och klara. Så just nu väntar vi bara på att morfar ska ringa och säga vilken tid vi ska åka. Vi skulle väll passa in det att vara uppe tills mamma slutar jobba för hon hade glömt att lämna en nyckel så vi kommer endå inte in. Vi gick upp tidigt så jag skulle hinna ränsa under sängen. Och nu är det gjort. Var inte så mycket där som jag trodde. Och så har jag tatt mig tid att sola lite på vår lilla balkong. Men nu är solen näst intill borta där ifrån så jag satte mig här istället men ska snart hoppa in i duschen och göra ve mig.

Inga har blivit sämre och jag har en enorm oro i kroppen. Men tycker endå att jag tar det här ganska så bra! Mest synd tycker jag nu det är om pappa. Som ska åka till Turkiet på lördag. Han tycker inte alls det ska bli så roligt längre och det är fullt förstårligt. Att känna den oron och vara i ett annat land så lång hemifrån när det nu är som det är. Om han skulle åka själv skulle han ställa in resan. Men nu ska ju Frida och hennes kompis Anna med så dom skulle bli så besvikna som har längtat så mycket efter att få den här veckan i varmen!. Om jag inte hade haft Neo så skulle jag köpa pappas biljett och åkt med dom så han fick vara hemma. Men undra igentligen hur det skulle gå, jag som är så otroligt bra på engelska (Not).

Nu ska jag släppa datorn och istället tänka igenom om det är något som jag glömt att packa ner. Pappa har ju iallafall en dator hemma så ska ta en stund över sen någon dag och skriva några rader hur det är med oss. Men det blir inte idag och förmodligen inte i morgon heller. För då är det min kväll och partaj med tjejerna.